söndag 19 september 2010

Jag trodde att jag var tillbaka i Moskva. Precis så här var allt man skulle försöka att uträtta, plus dubbelt till.

Jag har väntat på ett litet paket/kuvert ifrån Sverige i några dagar. Så i fredags så ringde det på dörren, utanför står vår portvakt med en (viktig!) posttjänstekvinna. När postkvinnan hade blivit försäkrad av vår portvakt att jag var jag så överlämnades till mig ett A4 papper med mycket skrift och många stämplar (tyvärr så har jag det inte kvar, fick lämna det på posten). Jag förstod naturligtvis inte något av vad som stod där, men blev informerad av portvakten att jag skulle infinna mig på postkontoret med pass. Jag tar mitt pass och det stora papperet och går till postkontoret.Därinne sitter flera damer bakom diskar och har ett kösystem med numerlappar beroende på ärende, som jag då tyvärr inte förstår (lettiskan är för mig obegriplig)men då ser jag att det sitter en dam utan en lucka framför sig så jag stegar fram till henne. Där står jag med mitt viktiga papper och passet i handen, ja..... där står jag. För man skall inte tro att det bara är att gå fram till dessa viktiga damer och bli uppmärksammad!! Ånej, inte. Efter ha försökt tre gånger med ett litet excuse me så rör hon iallafall på sig, jag försöker då lägga fram mitt papper å visa mitt ärende, hon tittar inte ens utan skakar på axlarna! Jag syns inte !!!Jag står kvar i några minuter, proceduren uppreps, efter tredje gången gör damen en gest bort i lokalen, men har fortvarande varken tittat på mig eller pappret. Så jag går då bort till en flicka som sitter i en tom lucka, lägger fram mitt papper, hon stirrar misstänksamt på mig och frågar (på engelska) om det är mitt papper. Yes, nu börjar det hända grejer. Då ryter hon fram DOKUMENTA, inga problem jag har ju passet med. Hon tar pass och papper försvinner bakom någonstans en mycket lång stund. Sen...... simsalabim så har jag mitt kuvert i handen!!! Det är detta det hela handlar om 21 cm x 15 cm och 2 cm tjockt.

2 kommentarer:

  1. Ja, det lät besvärligt! Här(i Tunisien) står man i nån sorts kö, i en evighet, och blir ständigt omkörd av andra kunder som "ska bara..." och har sin kusin i kassan. Vassa armbågar krävs!

    SvaraRadera
  2. Tittade lite närmare på bilden av entrédörren till posten. Ja, lettiskan verkar lika obegriplig som arabiskan för mej, men märkningen på dörren är glasklar: ingen glass och inga pistoler!!

    SvaraRadera